fredag, september 13, 2013

Digitalt liv behöver inte vara articifiellt

Upptäckte just att jag fått en följare på denna blogg otroligt nog. Och att det är några sidvisningar då och då, så jag kan väl drista mig till att göra första uppdateringen på sisådär 7 år. Om jag var det minsta religiös så skulle jag trott att Gud gett mig en käftsmäll  för de tidigare inläggen, dvs att jag hade mage till att spekulera i framtida livsformer och universums skapelse, etc, etc. Jag fick iaf en släng av utbrändhet strax efter de där inläggen, som har tagit ca 7 år att återhämta mig ifrån. Nu är jag nästan helt okej igen, om än lite sargad. Nåväl, det var inte det jag skulle skriva om nu.

De senaste åren har jag inte kunnat släppa tankarna på ett av alla påbörjade projekt. Tillskillnad från de andra projekten så vill jag verkligen slutföra det här någon gång, men börjar inse att jag måste försöka ta hjälp av andra. Nåväl, det är också en annan historia, men det handlar om en digital livsform.

Eftersom jag pluggat både genetik och lite programmering så har jag lockats av tanken att försöka kombinera det där, och funderade väldigt mycket under något år på det där och började till och med skriva ett litet program. Jag har hela tiden tänkt att det är en idiotisk idé och att det är ännu mer idioti att försöka sig på det, men jag har ännu inte kunnat hitta något hinder som säger att det är omöjligt.

Idén gäller en digital livsform, och vad är då det? Det har gjorts flera försöka att skapa artificiella intelligenser, men de är ofta komplicerade och försöker många gånger efterlikna befintliga intelligenser och lösa uppgifterna på liknande sätt. Det tror jag däremot är en halsbrytande idé, eftersom den biologiska hjärnan och livet är så enormt komplex, ingen människa kan någonsin greppa hur det fungerar, dvs hur ca 30.000 proteiner samverkar med varandra och med den föda vi stoppar i oss. Man kan få en viss förståelse om man förenklar processerna, och man kan få en djupare förståelse om man fokuserar på ett enda protein eller molekyl och studerar det i detalj. Men att få en full förståelse för helheten kommer åtminstone inte dagens människa lyckas med, eftersom det är allt för mycket som samverkar på ett komplicerat sätt. En hel del biologiska funktioner i vår kropp är inte kartlagda av vetenskapen ännu. Att då försöka sig på att skapa en artificiell intelligens, är lika knasigt som om en treåring skulle försöka sig på att bygga ett riktigt rymdskepp. Tanken är god och beundransvärd, men omedvetet naiv.

Lösningen kan istället vara att skapa ett program med sina egna gener, som kan evolvera på ett slumpmässigt sätt som sedan utvecklas i en viss riktning. Vad man måste komma ihåg då är att den digitala livsmiljön är i allt väsentligt totalt annorlunda än den biologiska. Så det finns ingen mening med att försöka efterlikna eller simulera en biologisk miljö eller biologiska processer, bortsett från evolutionsprocessen och en del genetik.

Livet på jorden startade när de första primitiva generna bildades. De hade förmågan att reproducera sig själva med hjälp av beståndsdelar i närheten och de kunde även tillverka andra nyttiga molekyler som säkrade deras existens. Mutationer, som i de flesta fall skadar livsformen kan i sällsynta fall ge upphov till någon ny fördel som ökar chansen till överlevnad. Men vad som är gynnsamt beror alltid på vilken miljö och omgivning livsformen existerar i. Evolutionen styrs därför av förändringar i miljö och omgivning.

En digital livsform bör vara så enkelt uppbyggd som möjligt, precis som de första primitiva formerna av liv, som förmodligen var fullt möjliga att förstå in i minsta detalj även för en människa. Därför kan man utan större svårigheter programmera en digital variant av gener, lägga till en slumpvis mutationsprocess. Men något måste också tala om vilka mutationer som är av godo och vilka som är av ondo och bör selekteras bort. Det krävs därför också en selektionsprocess och viktigast av allt är en stor mängd förändringar i den digitala miljön. Förändringarna kan nog till viss del automatiseras, men vill man att det ska utvecklats åt en mer mänskligt liknande intelligens så måste man nog som användare mata in en hel del information och på sätt o vis lära upp den precis som man gör med ett litet barn. På så sätt så får den digitala livsformen själv utvecklas och hitta lösningar på problem, på samma kaotiska och slumpvisa sätt som i den biologiska världen. Med en selektionsprocess kommer endast de livsformer som är bästa på att lösa problem och möta nya utmaningar att överleva.Och det fina med allt är att vi människor inte behöver tänka ut, eller kommer kanske ens kunna förstå, hur den ska lösa ett visst problem. Huvudsaken är att den gör det, och inte hur, eftersom de ineffektiva och felaktiga lösningarna kommer selekteras bort.

Jag har en mycket mer utförlig och detaljerad beskrivning av hur ett sånt här program ska fungera och vad det ska innehålla. Har till och med börjat programmera på det. Men eftersom jag inte har så mycket tid och intresse för själva programmeringen, så går det oerhört långsamt fram. Därför har jag kommit fram till att jag nog ska försöka bilda ett team med programmerare, 3-4 st kanske. Det är egentligen inte ett stort eller svårt projekt programmeringsmässigt och en person skulle säkert kunna fixa det, men det är intellektuellt utmanande och det krävs oerhört mycket tanke bakom varje rad kod nästan. Därför tror jag det är bra att ha flera som jobbar med projektet, dels så att man kan se varandras misstag och dels att man kan diskutera mycket kring projektet.

Om du är en tillräckligt galen och våghalsig programmerare, så får du gärna kontakta mig på mejl. Och det går bra att mejla till min gmail-adress där första halvan av emailen innan snabel-a:et är samma namn som denna blogg har. Jag kollar dock den mejlen ytterst sällan så ha tålamod. Du behöver i så fall inte ha kunskap om genetik o sånt, för det kan jag relativt snabbt lära ut, åtminstone de delar som är bra att känna till. Däremot bör du ha tålamod och uthållighet och inte ge upp alltför lätt. Skicka bara ett litet mejl och berätta kort vem du är och länka gärna till något program eller liknande som du gjort. Även om du inte är programmerare är du välkommen att kontakta mig om du väldigt gärna vill delta. Berätta i så fall lite om dig själv och varför du vill vara med.

Jag tänker mig projektet i första hand som ett hobbyprojekt, men när vi väl börjar med det vill jag att vi håller det hemligt. Om vi skulle lyckas skapa en riktig livsform så kan det finnas en fara i om koden och information sprids till fel personer. Det kommer därför till en början inte innebära några pengar, utan bara uppoffring av tid. Men vi behöver å andra sidan inte stressa fram, utan vi lägger den tid och energi vi har. Jag är en vanligt arbetande snubbe och kan förvisso tänka mig offra ett antal tusenlappar om det behövs köpas in nåt, eller om någon annan kostnad skulle uppstå. Men visar sig projektet ge resultat och kunna funka på det sätt jag tror att det kan göra, så är min tanke att vi antingen som eget bolag försöker tjäna pengar på skapelsen på något sätt, eller sälja den. Och då tänkte jag att vi delar exakt lika på det vi tjänar, förutsatt att alla bidrar aktivt till projektet.

Jag har en del kunskaper om företagande och annat administrativt jox, och tänkte ta på mig den biten och agera som nån slags samordnare och på nåt sätt koordinera projektet. Vill inte se mig som nån chef, för jag tror mer på diskussion och samarbete, men jag tänkte ändå ta på mig nån drivande roll som föreslår en strategi och delar ut uppgifter och att det är jag som har sista ordet om det någon gång skulle uppstå svårlösta oenigheter. Så skicka iväg ett mejl om det låter intressant. Skicka iväg det även om du läser detta inlägg flera år efter att det skrevs.

lördag, juli 15, 2006

Universums hemlighet 1.0

Denna text handlar om evigt liv och ett ateistiskt paradis, men för att komma fram till det måste vi ta oss igenom lite annan skit först.

Med största sannolikhet har en form av explosion i stil med big bang verkligen ägt rum, annars blir det svårt att förklara varför allt i universum verkar avlägsna sig från vartannat, precis som ringar på vatten. En hel del andra saker blir också svåra att förklara tror jag. Hursomhelst så är det mycket intressant att det ur en jätteexplosion har bildats extremt komplexa former av ordning, som t.ex solsystem, människan och liv överhuvudtaget.

Det finns egentligen inget som tyder på att denna tendens mot en allt mer komplex form av ordning, skulle avstanna just nu. Möjligtvis har den biologiska ordningen nått nån form av gräns, eller är i närheten av en gräns. Främst därför att det inte finns så mycket som driver evolutionen vidare till så väldigt mycket mer komplexa livsformer. Men människan har nått en väldigt intressant nivå där vi verkar vara kapabla att skapa ännu mer komplexa former av ordning som är icke-biologiska, dvs datorer och maskiner. På sikt bör dessa kunna skapas så att de även kan evolvera och utveckla sig själva och nå en form av högre ordning och även nån form av högre medvetande som vi till slut kommer ha väldigt svårt att greppa. Denna form av ordning kan möjligtvis utveckla en ännu högre form av medvetande/struktur som i sin tur skulle kunna skapa allt mer avancerade former av ordning som vi nog har svårt att ens föreställa oss. Det skulle kunna vara en form av ordning som kanske varken består av maskiner eller biologiskt liv, eller kanske en kombination av det.

Det väsentliga i denna idé är att det inte finns något annat än den tillgängliga materian och energin i universum som begränsar hur komplexa strukturer och även medvetande som kan bildas i universum.

Vad finns det då för krafter eller faktorer som skulle driva utvecklingen i universum mot allt mer komplexa former av strukturer, dvs livsformer, maskiner eller något helt annat? Universum består av flera olika fysikaliska krafter och fenomen, men i ett förenklat synsätt så skulle man kunna säga att krafterna hela tiden konkurrerar om att skapa ordning eller skapa oordning. Ibland är det nog även samma krafter som skapar ordning som kan skapa oordning, men det intressanta och väsentliga är att det hela tiden pågår en kamp mellan att skapa ordning och att slita isär ordningen.

Det mest dramatiska exemplet på kampen mellan ordning och oordning är teorierna om att universum antingen expanderar allt mer och mer och all form av energi kommer spridas ut tills universum i princip är helt dött. Det andra scenariot är att expansionen avstannar och universum istället börjar krympa ihop och implodera istället, inte så trevligt det heller. Det är långt kvar dit, men om det finns någon form av liv eller medvetande vid närheten av universums död, så har det säkerligen ett intresse att försöka motverka universums död om det nu går....?

Självbevarelsedriften borde vara något som alltid kommer återfinnas i alla former av medvetanden och livsformer eftersom det är grunden för att existera alls. Det vore därför inte otänkbart att någon typ av medvetanden, oavsett det är biologiska eller ickebiologiska, kommer att sträva efter att upprätthålla sin ordning dvs sitt liv. Samtidigt kommer det att kämpa emot alla former av oordning, dvs i slutändan även universums död. Även om det är rena fantasier idag och ligger långt ifrån dagens verklighet, så kan jag inte se att man kan utesluta att en så pass hög form av intelligens och form av "liv" uppstår som faktiskt kan kontrollera universums materia tillräckligt mycket för att motverka universums död och därmed upprätthålla en ordning i all oändlighet. Alltså en total seger av ordningen, där oordningen är helt besegrad. Det andra scenariot är det rakt motsatta, att oordningen segrar, dvs att universum dör.

Jag tror det finns en del fysikaliska lagar som pekar på att allting strävar efter en oordning och att de former av ordning som skapas endast är tillfälliga. Det är nog sant så länge man bortser från ordningar som har ett medvetande och som själva kan välja att bryta mot den regeln, genom att t.ex själv se till att skaffa sig den energi den behöver för att upprätthålla ordningen och förhoppningsvis även kan återvinna energin.

NU TILL SLUTKLÄMMEN!

Varför ska man bry sig om, om en oerhört hög form av medvetande och "livsform" existerar om ett antal miljarder år, som har kapaciteten att förhindra universums död?

Med en rent ateistisk och determenistisk syn är detta högintressant, eftersom det skulle kunna möjliggöra både evigt liv och ett paradis även för oss stackars ateister. Om en livsform kan utvecklas som är så enorm och extremt komplicerad att den kan kontrollera stora delar av universums materia, samt om alla partiklar följer bestämda lagar, så vore det inte otänkbart att detta medvetande skulle kunna beräkna all materias position i olika tider från den aktuella nutiden bakåt ända till big bang. Det förutsätter givetvis att allt verkligen är determinstiskt och att det inte finns utrymme för någon slump eller högre makt. Om en slump existerar så existerar sannolikt en högre makt för övrigt. Om denna beräkning av materians position skulle kunna räknas ut så skulle det innebära att även människor som levat skulle kunna återskapas in i minsta detalj (dvs om detta medvetande även har förmågan att återskapa komplicerade former av molekylsammansättningar, som en människa exempelvis).

Givetvis kan man fråga sig varför ett sånt högt medvetande skulle vilja återskapa människor. Jag tänker inte spekulera i detta, men man kan ju lika väl fråga sig varför inte? Den livsform skulle isåfall även kunna se till att rätta till våra fel och brister isåfall, genom att t.ex låta oss ha ett obegränsat liv.

Är det ens rimligt att en sån här extremt hög form av "livsform" skulle kunna uppstå? Det kan man givetvis inte veta, men det intressanta är att det egentligen inte finns något som helt säkert talar emot det. Lika lite som en bakterie kan föreställa sig hur en dator är uppbyggd eller skapad, kan vi föreställa oss hur extremt mycket högre livsformer skulle kunna fungera eller vara skapade. Det skulle tillomed kunna handla om en livsform som är stor som en galax, eller som kanske tillomed utgörs av all existerande energi och materia i hela universum. Det enda som utgör en begränsning är egentligen mängden tillgänglig materia och energi. Människan är med all sannolikhet hursomhelst inte den mest avancerade och komplexa livsform som skulle kunna existera i universum.

måndag, januari 30, 2006

Framtidsvisioner

Jag har senaste åren fäst mig vid två tankar/idéer som jag tror skulle kunna förändra samhället och mänskligheten ganska radikalt:

1. Hur vårt samhälle fungerar är i slutändan en fråga om organisation. Med en väl genomtänkt och planerad organisation av samhället så bör det vara teoretiskt möjligt att exempelvis finna botemedel på i princip alla sjukdomar på mångdubbelt kortare tid. Att jobba mindre men ändå få lika mycket gjort, mindre miljöfröstöringar osv. Kunskap finns i många fall som skulle kunna förbättra världen väldigt mycket, men dagens politik hinner inte med att omsätta allt till handling eller ens ta till sig informationen. Kort sagt finns ett kunskapsöverskott som inte hinner omsättas till handling. Ekonomiska intressen kan påverka i viss grad också, oftast som bromsklossar. All politik handlar egentligen om fördelningen av samhällets resurser, pengar och människor. Som ett exempel vore det möjligt att omfördela mer pengar till forskning och utbildning så att samhället får ännu fler forskare och ju fler som forskar, desto snabbare görs upptäckter. Finns det 10 ggr fler forskare som forskar om cancer så kommer botemedel hittas ungefär 10 ggr snabbare. Ingen forskare kommer ju på allt helt själv, utan det baseras ju på annan forskning och tidigare kunskap (vilket gör nobelpris en aning tvivelaktigt eftersom de som får det oftast bara lagt sista pusselbiten, medan andra forskare lagt resten av pusslet). Så alltså, ju fler som tar fram ny kunskap desto snabbare görs nya upptäckter. Samtidigt måste man ha många som omsätter kunskapen till handling också. Detsamma gäller många andra funktioner i samhället. Givetvis skulle en omorganisation av resurser kunna ske på bekostnad av att folk skulle få det lite sämre ställt och kanske inte ha råd med t ex plasma-teves och stadsjeepar, men om de inser att det kan ske till priset av att de kan få ovälkomna sjukdomar som cancer och annan skit botad, så tror jag folk kan avstå från en del lyx.

2. Genetisk programmering/genetiska algoritmer/evolutionär programmering. Det är en ganska ny typ av programmeringsmetod för att programmera dataprogram och lösa svåra problem. Det har alltså inget att göra med manipulation av gener att göra, utan att man använder kunskap om hur gener, mutation och evolutionen löst olika problem under evolutions gång. Men överför alltså den problemlösningsmetoden till dataprogram för att lösa vissa svåra problem. Jag tror det kommer hända mycket uppseendeväckande saker inom detta område de närmaste decennierna. Som jag ser det så borde det vara teoretiskt möjligt att skapa program som kan själva kan komma på hur de ska lösa problem. Det innebär att alltså att man skapar program som kanske kan lösa problem som människan inte kommit på hur man ska lösa på ett bra sätt. Man har redan börjat använda det så smått, även om det inte blivit några sensationella resultat ännu. Exempelvis har man kunnat räkna ut en avancerad form på en typ av antenner som ger så bra mottagning som möjligt, men man kunde inte förstå varför den kunde fungera så bra. Kort sagt är det en metod som kan lösa problem som kanske är alltför svåra och komplexa för människor att ge sig på. I förlängningen är det inte omöjligt att man skulle kunna skapa en självmuterande problemlösningsmekanism som skulle kunna lära sig saker på egen hand och dra egna slutsatser, en typ av medvetande/intelligens alltså.

söndag, januari 22, 2006

Genetik för dummies

Genetik kan delas upp i flera olika områden, men jag tänkte gå in på djupet direkt, utan att gå in på fler detaljer än vad som är nödvändigt för att få en förståelse för vad gener och arv egentligen är och hur det funkar.

Hela vår kropp är uppbyggd av en ansenlig mängd celler, närmare bestämt ungefär 100 biljoner (100000000000000 st. alltså). Det finns ungefär 200 olika typer av celler och dessa olika typer bygger tillsammans upp olika organ och delar av kroppen. Även såna grejer som ben, fett och tänder är olika typer av celler. Däremot så finns det givetvis grejer i kroppen som inte är celler, som olika kroppsvätskor av olika slag, men de är däremot oftast produkter som cellerna tillverkat, eller restavfall.

Hursomhelst, i varenda cell finns en cellkärna, i den kärnan finns våra gener. Våra gener finns alltså på 100 biljoner ställen i vår kropp. Själv trodde jag förut att generna bara hade beydelse i den stund då man blir till, men våra gener läses av jämt och ständigt. Mer korrekt är att de kan läsas av jämt och ständigt, men gör det bara om det finns behov för det. Vissa celler är mer aktiva än andra. Vissa celler har t.ex. som uppgift att producera bukspott eller någon annan produkt som har med matsmältningen att göra och de jobbar därför främst när mat ramlar ner i magen. Celler som har med immunförsvaret att göra jobbar när främmande ämnen och bakterier når kroppen. När de jobbar sker alltså en avläsning av generna, som är en slags ordercentral eller uppdragsgivare.

Läser då alla typer av celler av alla människans ca 30.000 gener? Nej, kroppen är så fiffig att varje typ av cell läser av ”sina gener”, dvs de gener som behövs i just det organet eller den delen av kroppen. Hur varje celltyp vet vilka gener den ska läsa av är en mer invecklad historia.

Den mest intressanta frågan är väl kanske vad en gen egentligen är? och hur kopplingen mellan gen och egenskap fungerar? Våra gener finns alltså på en DNA-molekyl. Denna molekyl ligger ihopnystad i varje cellkärna, uppdelad i 23 par kromosomer. Det är alltså 46 kromosomer totalt, hälften av dem är gener från mor och andra hälften från far. De 23 paren lagrar samma egenskaper, men de kan ha olika uttryck. T.ex. kan man ha anlag för blå ögonfärg från modern och brun från fadern. Båda dessa egenskaper läses av, men oftast är det ena uttrycket dominant över det andra. Grovt förklarat kan man säga att det dominanta anlaget är mer effektivt eller produceras i mycket större mängd än det recessiva. Hursomhelst så består våra kromosomer alltså av DNA, vilket är platsen där våra gener finns. Denna DNA-molekyl har formen av en spiralvriden stege. Stegpinnarna består av något som kallas kvävebaser, som sitter ihop två och två, i par alltså. Det är dessa kvävebaser som i grund och botten är våra gener. Det finns fyra olika typer av dessa kvävebaser och tillsammans är dessa 3 miljarder hos människan. Det betyder att varje gen består av många tusen baspar, i de flesta fall. Dessa fyra olika baspar brukar betecknas med fyra olika bokstäver och man kan då säga att varje gen är en lång kombination av dessa bokstäver, en slags kod alltså.

Vad händer då med denna kod? Koden läses av, av en viss typ av proteiner, som man kan likna vid en liten maskin. Denna lilla maskin kopierar koden från en viss gen till en fristående sträng med sammanhängande bokstäver som sedan flyttas till en annan liten maskin, en ribosom, som läser av dessa bokstäver och översätter dem till aminosyror. Tre bokstäver motsvarar en aminosyra. Eftersom det är mycket fler än tre bokstäver som läses av så innebär det att en lång rad av olika aminosyror sätts ihop till en lång kedja, som i slutändan vecklas ihop och blir ett protein.

Det finns väldigt många olika typer av proteiner, med olika uppgifter. Men det är alltså koder för olika proteiner som våra gener innehåller. (Det finns ett väldigt smått undantag med gener som kodar en annan typ av molekyler). Proteiner är alltså det som avgör hur vi är och fungerar i mångt och mycket. Det kan ju låta lite skumt, men proteinerna är inte slutsteget. Det finns som sagt väldigt många olika typer av proteiner, men de kan i huvudsak delas upp i två slag. Strukturella och funktionella. De strukturella bygger upp olika strukturer, som hår, muskler och olika vävnader t.ex. De funktionella är som små maskiner, som oftast bara klarar av en specifik uppgift och ofta samverkar flera olika typer av proteiner i en lång kedja av processer, ungefär som på ett löpande band, där varje maskin har sin uppgift. Dessa små maskiner sätter ihop eller monterar isär molekyler. De kan t.ex. montera isär den föda vi får i oss, till mindre beståndsdelar, för att andra proteiner sedan tar hand om beståndsdelarna och sätter ihop det till nya molekyler som används av kroppen till olika saker, t.ex. magsaft, saliv, eller för att bygga upp nya celler helt enkelt.

torsdag, oktober 13, 2005

Ekonomi

Ett helt nytt intresseområde för mig. Det är lika avsmakande som intressant. Mycket negativt finns det som är förknippat med ekonomi, från mitt sätt att se det. Men att därifrån ta steget till att helt fly undan och förakta allt som har med ekonomi att göra är bara att göra sig själv en otjänst i dagens ekonomiska värld. Att genomskåda och studera det ekonomiska systemet innan och utan borde istället vara det enda riktiga och att förändra det inifrån. Att försöka sig på ett system utan pengar är nog dessvärre alltför många ljusår bort från dagens system och det finns trots allt en del positiva potentiella stimulerande effekter med. Pengar och ekonomi är som en väldig best, som troligen kan uträtta en hel del om man väl lyckas tygla dess krafter. De ekonomiska krafterna bör dessutom fungera som en morot snarare än en piska. Att piska sina medborgare som upprätthåller samhället, är fruktansvärt oklokt helt enkelt.

Till en början har jag börjat praktisera och studera lite handel med fonder och försöker se mönstren och sambanden i fondkurser. Idag testade jag att använda korrelation på några olika fonders kursutveckling över 1-2 månader och fann rätt stor korrelation på de flesta, mellan 0.9-1. Det säger något, men jag vet inte exakt vad ännu. Att marknadens krafter styrs till stor del av konjunktursvängningar och inrikes/utrikes-politik och därför påverkar alla företag ungefär på samma sätt. Noterbart är även att vissa dagar faller samtliga av de ca 10 fonder jag studerat och vissa dagar stiger samtliga. Det finns överlag stora samband över hur de stiger och sjunker.

Nåväl, mina nuvarande framtidsplaner är att bli miljardär köpa upp politiken med hjälp av obbyorganisationer och revolutionera världen radikalt med hjälp av samma metoder som de ultrakapitalista krafterna infiltrerar och tar över den politiska makten bit för bit. Lär känna din fiende.