Universums hemlighet 1.0
Denna text handlar om evigt liv och ett ateistiskt paradis, men för att komma fram till det måste vi ta oss igenom lite annan skit först.
Med största sannolikhet har en form av explosion i stil med big bang verkligen ägt rum, annars blir det svårt att förklara varför allt i universum verkar avlägsna sig från vartannat, precis som ringar på vatten. En hel del andra saker blir också svåra att förklara tror jag. Hursomhelst så är det mycket intressant att det ur en jätteexplosion har bildats extremt komplexa former av ordning, som t.ex solsystem, människan och liv överhuvudtaget.
Det finns egentligen inget som tyder på att denna tendens mot en allt mer komplex form av ordning, skulle avstanna just nu. Möjligtvis har den biologiska ordningen nått nån form av gräns, eller är i närheten av en gräns. Främst därför att det inte finns så mycket som driver evolutionen vidare till så väldigt mycket mer komplexa livsformer. Men människan har nått en väldigt intressant nivå där vi verkar vara kapabla att skapa ännu mer komplexa former av ordning som är icke-biologiska, dvs datorer och maskiner. På sikt bör dessa kunna skapas så att de även kan evolvera och utveckla sig själva och nå en form av högre ordning och även nån form av högre medvetande som vi till slut kommer ha väldigt svårt att greppa. Denna form av ordning kan möjligtvis utveckla en ännu högre form av medvetande/struktur som i sin tur skulle kunna skapa allt mer avancerade former av ordning som vi nog har svårt att ens föreställa oss. Det skulle kunna vara en form av ordning som kanske varken består av maskiner eller biologiskt liv, eller kanske en kombination av det.
Det väsentliga i denna idé är att det inte finns något annat än den tillgängliga materian och energin i universum som begränsar hur komplexa strukturer och även medvetande som kan bildas i universum.
Vad finns det då för krafter eller faktorer som skulle driva utvecklingen i universum mot allt mer komplexa former av strukturer, dvs livsformer, maskiner eller något helt annat? Universum består av flera olika fysikaliska krafter och fenomen, men i ett förenklat synsätt så skulle man kunna säga att krafterna hela tiden konkurrerar om att skapa ordning eller skapa oordning. Ibland är det nog även samma krafter som skapar ordning som kan skapa oordning, men det intressanta och väsentliga är att det hela tiden pågår en kamp mellan att skapa ordning och att slita isär ordningen.
Det mest dramatiska exemplet på kampen mellan ordning och oordning är teorierna om att universum antingen expanderar allt mer och mer och all form av energi kommer spridas ut tills universum i princip är helt dött. Det andra scenariot är att expansionen avstannar och universum istället börjar krympa ihop och implodera istället, inte så trevligt det heller. Det är långt kvar dit, men om det finns någon form av liv eller medvetande vid närheten av universums död, så har det säkerligen ett intresse att försöka motverka universums död om det nu går....?
Självbevarelsedriften borde vara något som alltid kommer återfinnas i alla former av medvetanden och livsformer eftersom det är grunden för att existera alls. Det vore därför inte otänkbart att någon typ av medvetanden, oavsett det är biologiska eller ickebiologiska, kommer att sträva efter att upprätthålla sin ordning dvs sitt liv. Samtidigt kommer det att kämpa emot alla former av oordning, dvs i slutändan även universums död. Även om det är rena fantasier idag och ligger långt ifrån dagens verklighet, så kan jag inte se att man kan utesluta att en så pass hög form av intelligens och form av "liv" uppstår som faktiskt kan kontrollera universums materia tillräckligt mycket för att motverka universums död och därmed upprätthålla en ordning i all oändlighet. Alltså en total seger av ordningen, där oordningen är helt besegrad. Det andra scenariot är det rakt motsatta, att oordningen segrar, dvs att universum dör.
Jag tror det finns en del fysikaliska lagar som pekar på att allting strävar efter en oordning och att de former av ordning som skapas endast är tillfälliga. Det är nog sant så länge man bortser från ordningar som har ett medvetande och som själva kan välja att bryta mot den regeln, genom att t.ex själv se till att skaffa sig den energi den behöver för att upprätthålla ordningen och förhoppningsvis även kan återvinna energin.
NU TILL SLUTKLÄMMEN!
Varför ska man bry sig om, om en oerhört hög form av medvetande och "livsform" existerar om ett antal miljarder år, som har kapaciteten att förhindra universums död?
Med en rent ateistisk och determenistisk syn är detta högintressant, eftersom det skulle kunna möjliggöra både evigt liv och ett paradis även för oss stackars ateister. Om en livsform kan utvecklas som är så enorm och extremt komplicerad att den kan kontrollera stora delar av universums materia, samt om alla partiklar följer bestämda lagar, så vore det inte otänkbart att detta medvetande skulle kunna beräkna all materias position i olika tider från den aktuella nutiden bakåt ända till big bang. Det förutsätter givetvis att allt verkligen är determinstiskt och att det inte finns utrymme för någon slump eller högre makt. Om en slump existerar så existerar sannolikt en högre makt för övrigt. Om denna beräkning av materians position skulle kunna räknas ut så skulle det innebära att även människor som levat skulle kunna återskapas in i minsta detalj (dvs om detta medvetande även har förmågan att återskapa komplicerade former av molekylsammansättningar, som en människa exempelvis).
Givetvis kan man fråga sig varför ett sånt högt medvetande skulle vilja återskapa människor. Jag tänker inte spekulera i detta, men man kan ju lika väl fråga sig varför inte? Den livsform skulle isåfall även kunna se till att rätta till våra fel och brister isåfall, genom att t.ex låta oss ha ett obegränsat liv.
Är det ens rimligt att en sån här extremt hög form av "livsform" skulle kunna uppstå? Det kan man givetvis inte veta, men det intressanta är att det egentligen inte finns något som helt säkert talar emot det. Lika lite som en bakterie kan föreställa sig hur en dator är uppbyggd eller skapad, kan vi föreställa oss hur extremt mycket högre livsformer skulle kunna fungera eller vara skapade. Det skulle tillomed kunna handla om en livsform som är stor som en galax, eller som kanske tillomed utgörs av all existerande energi och materia i hela universum. Det enda som utgör en begränsning är egentligen mängden tillgänglig materia och energi. Människan är med all sannolikhet hursomhelst inte den mest avancerade och komplexa livsform som skulle kunna existera i universum.
Med största sannolikhet har en form av explosion i stil med big bang verkligen ägt rum, annars blir det svårt att förklara varför allt i universum verkar avlägsna sig från vartannat, precis som ringar på vatten. En hel del andra saker blir också svåra att förklara tror jag. Hursomhelst så är det mycket intressant att det ur en jätteexplosion har bildats extremt komplexa former av ordning, som t.ex solsystem, människan och liv överhuvudtaget.
Det finns egentligen inget som tyder på att denna tendens mot en allt mer komplex form av ordning, skulle avstanna just nu. Möjligtvis har den biologiska ordningen nått nån form av gräns, eller är i närheten av en gräns. Främst därför att det inte finns så mycket som driver evolutionen vidare till så väldigt mycket mer komplexa livsformer. Men människan har nått en väldigt intressant nivå där vi verkar vara kapabla att skapa ännu mer komplexa former av ordning som är icke-biologiska, dvs datorer och maskiner. På sikt bör dessa kunna skapas så att de även kan evolvera och utveckla sig själva och nå en form av högre ordning och även nån form av högre medvetande som vi till slut kommer ha väldigt svårt att greppa. Denna form av ordning kan möjligtvis utveckla en ännu högre form av medvetande/struktur som i sin tur skulle kunna skapa allt mer avancerade former av ordning som vi nog har svårt att ens föreställa oss. Det skulle kunna vara en form av ordning som kanske varken består av maskiner eller biologiskt liv, eller kanske en kombination av det.
Det väsentliga i denna idé är att det inte finns något annat än den tillgängliga materian och energin i universum som begränsar hur komplexa strukturer och även medvetande som kan bildas i universum.
Vad finns det då för krafter eller faktorer som skulle driva utvecklingen i universum mot allt mer komplexa former av strukturer, dvs livsformer, maskiner eller något helt annat? Universum består av flera olika fysikaliska krafter och fenomen, men i ett förenklat synsätt så skulle man kunna säga att krafterna hela tiden konkurrerar om att skapa ordning eller skapa oordning. Ibland är det nog även samma krafter som skapar ordning som kan skapa oordning, men det intressanta och väsentliga är att det hela tiden pågår en kamp mellan att skapa ordning och att slita isär ordningen.
Det mest dramatiska exemplet på kampen mellan ordning och oordning är teorierna om att universum antingen expanderar allt mer och mer och all form av energi kommer spridas ut tills universum i princip är helt dött. Det andra scenariot är att expansionen avstannar och universum istället börjar krympa ihop och implodera istället, inte så trevligt det heller. Det är långt kvar dit, men om det finns någon form av liv eller medvetande vid närheten av universums död, så har det säkerligen ett intresse att försöka motverka universums död om det nu går....?
Självbevarelsedriften borde vara något som alltid kommer återfinnas i alla former av medvetanden och livsformer eftersom det är grunden för att existera alls. Det vore därför inte otänkbart att någon typ av medvetanden, oavsett det är biologiska eller ickebiologiska, kommer att sträva efter att upprätthålla sin ordning dvs sitt liv. Samtidigt kommer det att kämpa emot alla former av oordning, dvs i slutändan även universums död. Även om det är rena fantasier idag och ligger långt ifrån dagens verklighet, så kan jag inte se att man kan utesluta att en så pass hög form av intelligens och form av "liv" uppstår som faktiskt kan kontrollera universums materia tillräckligt mycket för att motverka universums död och därmed upprätthålla en ordning i all oändlighet. Alltså en total seger av ordningen, där oordningen är helt besegrad. Det andra scenariot är det rakt motsatta, att oordningen segrar, dvs att universum dör.
Jag tror det finns en del fysikaliska lagar som pekar på att allting strävar efter en oordning och att de former av ordning som skapas endast är tillfälliga. Det är nog sant så länge man bortser från ordningar som har ett medvetande och som själva kan välja att bryta mot den regeln, genom att t.ex själv se till att skaffa sig den energi den behöver för att upprätthålla ordningen och förhoppningsvis även kan återvinna energin.
NU TILL SLUTKLÄMMEN!
Varför ska man bry sig om, om en oerhört hög form av medvetande och "livsform" existerar om ett antal miljarder år, som har kapaciteten att förhindra universums död?
Med en rent ateistisk och determenistisk syn är detta högintressant, eftersom det skulle kunna möjliggöra både evigt liv och ett paradis även för oss stackars ateister. Om en livsform kan utvecklas som är så enorm och extremt komplicerad att den kan kontrollera stora delar av universums materia, samt om alla partiklar följer bestämda lagar, så vore det inte otänkbart att detta medvetande skulle kunna beräkna all materias position i olika tider från den aktuella nutiden bakåt ända till big bang. Det förutsätter givetvis att allt verkligen är determinstiskt och att det inte finns utrymme för någon slump eller högre makt. Om en slump existerar så existerar sannolikt en högre makt för övrigt. Om denna beräkning av materians position skulle kunna räknas ut så skulle det innebära att även människor som levat skulle kunna återskapas in i minsta detalj (dvs om detta medvetande även har förmågan att återskapa komplicerade former av molekylsammansättningar, som en människa exempelvis).
Givetvis kan man fråga sig varför ett sånt högt medvetande skulle vilja återskapa människor. Jag tänker inte spekulera i detta, men man kan ju lika väl fråga sig varför inte? Den livsform skulle isåfall även kunna se till att rätta till våra fel och brister isåfall, genom att t.ex låta oss ha ett obegränsat liv.
Är det ens rimligt att en sån här extremt hög form av "livsform" skulle kunna uppstå? Det kan man givetvis inte veta, men det intressanta är att det egentligen inte finns något som helt säkert talar emot det. Lika lite som en bakterie kan föreställa sig hur en dator är uppbyggd eller skapad, kan vi föreställa oss hur extremt mycket högre livsformer skulle kunna fungera eller vara skapade. Det skulle tillomed kunna handla om en livsform som är stor som en galax, eller som kanske tillomed utgörs av all existerande energi och materia i hela universum. Det enda som utgör en begränsning är egentligen mängden tillgänglig materia och energi. Människan är med all sannolikhet hursomhelst inte den mest avancerade och komplexa livsform som skulle kunna existera i universum.
